Söndag 27/4

De gör så helvetes ont. Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt. De sägs ju att hoppet är de sista som lämnar människan, och nu börjar jag tvivla på att de finns nå hopp kvar. All trygghet jag har haft är nog också borta tyvärr. De känns förjävligt. Jag skulle typ helst av allt gräva ner mej där ingen skulle leta, och gräva upp mej igen när jag hade kommit på bättre tankar och blivit gladare. Jag kan inte säga hur dagen kommer bli, de får vi helt enkelt se.