Till att börja med så känner jag mej jävligt misslyckad som människa. Ryggen är sned som en fyllestyrning. Jag är en jobbig gnällig människa. Ingen sate vill ha mej på jobb. Ja, de är som de är. De är väl nån jävla höstdepression som spökar. Jag orkar inte med de. Fan, jag hade världens vårdepression och nu ska väl hösthelvetet börja då också. Åh, jag orkar inte. Jag funderade seriöst för en minut eller fler att hänga mej. Så slipper jag alla problem. Och så nån gång föds man väl på nytt, så då blir de gör om gör rätt. 

Och nej, på tal om alla jobb. Jag vill inte höra att nån jävel ska börja säga åt mej hur jag ska göra och vad. Sök där och där, dom behöver folk. Nej tack, sköt er själv och skit i andra. Har redan hört de där så jävla många gånger. Tack för de. Alla 3 som nu läser min blogg, men de är väl då fan bättre än ingenting. Hellre att 3 vet än ingen. 

Och med de sagt så ska jag sura ihop ett tag och sen ska jag sova. Imorgon ska jag hem, och förmodligen sura ännu mer, kanske försöka dränka mina sorger också. Och så vidare. Antecknade ni? Bra! 

På kvällen den 28e september var den kvällen då Linnea Näslund med sned rygg bestämde sej för att dränka sina sorger och eventuellt gå och hänga sej.