Broken down angel

Jag är less återigen på att stå ensam. Och kriga ensam. Alla ni som sa att ni finns om de är nåt. Alla ni som så dyrt och heligt lovade att vara där vad de än var, vars fan är ni nu? Nej, precis. De är så lätt att låssas bry sej, skicka iväg ett ord i all hast för att sen ursäkta och bortförklara allting när de väl gäller. 

Man är bara spännande om man är rik och perfekt, och jag är inget av de. Väldigt långt från båda alternativen. 
Däremot är jag satans less på alla som har lovat massa och sen när de kommer till kritan så är de bara nä. Inte så konstigt att folk blir mer själviska, eller hur? 

Jag behöver en bästa vän som jag kan för de första LITA PÅ, dela alla tankar med och berätta vad som rör sej i mitt huvve. För allt jag tycker och tänker angår verkligen inte alla. Väldigt få faktiskt. 

Jag har fått hjärnspöken igen och de kommer drabba mej framför allt, sen kommer Robin också känna av de. Kommer förstöra för han också pga just de. Hela mitt liv kommer snart sluta i kaos om inget händer. Som de inte kommer göra ändå. Lika bra att förvänta sej de värsta, då kommer jag inte bli besviken iallafall. 

Kalla mej negativ men de här var vad som rörde sej i min hjärna just nu. Tankar och hjärnspöken. Trasig. Tankspridd, förvirrad, lessen, besviken. 






Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback