Fredag 12/1
Kände att de är väl dags för tasselvis att uppdatera och visa livstecken. Jag vet, jag har blivit fett dålig på att blogga. För nåt år sen skrev jag ju typ 3 inlägg per dag. Men nu har jag helt enkelt inte så mycke att skriva längre. Jag bor i öjebyn med Mattias. Bodde ju i en lägenhet på klubbgärdet men när Elvis dog såg jag ingen anledning att ha kvar den och vara särbo när vi istället kunde flytta ihop och kanske spara nån krona. De är så mycke lösaktigt folk här så bäst du inte kommer oanmäld för då öppnar vi inte. Bor man mitt i ghettot så. Känns iaf bra att macheten är nära till hands. (Självklart blev nån kränkt nu men mi casa är inte alltid tu casa serru och jag ska fan känna mig trygg i mitt hem.)Iallafall. Vi bor i öjebyn. Jag jobbar lite då och då på sax fortfarande och han är på statoil.
Antingen ligger jag hemma och har ångest eller så är jag och ränner och typ gör saker åt folk eller så. Mitt liv är fett spännande, eller inte. Jag hade saker på g men som vanligt så gick de åt helvete och jag mår dåligt för de och känner mig helt
värdelös. Ska göra ett lite halvhjärtat försök till att fixa de men vi får se hur de går. Förmodligen kommer de gå som allt annat och nån eller nåt ska förstöra för mig.
Jag har många gånger funderat på att bygga ett imperium som el chapo eller herr Escobar gjorde. De hade varit nå, då hade de dugit att komma krypande för vissa. Fast pengar är ju inte allt här i världen, de är ju bara lite jävla papper.
Många tänker just nu: skaffa ett jobb bara! Ja och de är ju så lätt, hjälp mig istället för att bara gnälla :)) och btw så länge du inte matar mig, sätter på mig eller betalar mina räkningar så är de inte ditt problem eller ditt att lägga näsan i.
:) real people dont do fake things, fake people dont do real things. Ja du fattar.
Min bästa vän är Fanny. Hon bor i skellefteå och jag brukar åka dit ibland. Tänk att de skulle ta mig 24 år att hitta en bästa vän. Men men. Bättre sent än aldrig får man väl säga.
I somras brukade vi köpa chips och dip och klämma ner oss i hennes lilla säng och se på nån film. Jag saknar de, de var mysigt och roligt.
Jag vet inte vad mer jag ska skriva, allting går på tomgång eller i bästa fall halvfart och jag går och släpar fötterna efter mig och väntar på saker som inte kommer hända. Visst finns de guldkorn i vardagen, de gäller ju bara att uppskatta de och vara
glad för de lilla man har. Finns stunder då jag också på riktigt får skratta och vara helt ärligt äkta glad. Så jag håller mig fortfarande ovanför ytan.
Ibland sjunker jag lite men skitsamma.
Jag får inspiration av människor som aldrig ger upp, bara tar allt med en klackspark och ger fingret åt all skit, tar sig vidare och förbi nästa hinder. Jag vill också vara så stark och bara ta skiten, kasta iväg de och gå vidare. Jag vill också kunna
ställa mig upp efter varje motgång som att ingenting har hänt.
Jag är av de grövre kalibern och jag är sjukt envis men de kommer tider då jag också vill lägga mig ner och bara dö. Kanske för att jag har varit stark och försökt för länge.
Ja. De var en uppdatering vad som händer i mitt liv just nu. Som sagt är de fett ospännande och tråkigt.
Trackback