Nu är jag instängd med mina hjärnspöken. De kommer oftare och oftare dom här stunderna då jag bara vill skrika och gråta åt allt... it drives me crazy and dont know what to do. Eller ens vad som orsakar de.. 

Ajja. De är ju ändå inget problem såatt. Jag får sluta bitcha om de helt enkelt, svälja allting och klistra på ett leende istället. För de löser ju problemen samtidigt! 🙃 

Sen kan jag ju kalla mig för uppmärksamhetshora också, då jag skriver på min blogg att allting inte är som de ska. Men, de är still min blogg och jag skriver vad jag vill. Passar de inte, läs inte då. Done.